hejtami

Jag skulle suttit innanför, och ställt mig frågan vad det är jag sitter inne för, när jag bara försöker leva det livet jag brinner för.

Helvetesveckan på så många sätt och flera sådana väntar mig.
Ikväll var jävligt roligt tills inte idioter komplicerade det som vanligt.
Maktspel och skitspel och bara värdelösa grejer hände i slutet.
Jag blir irriterad, för folk vet tydligen inte hur man håller saker enkla.
För en gångs skull är det inte jag som komplicerar i alla fall.
Sen pratar man med en andra inblandad part och märker till slut att man står där ordlös.
Jag vet inte vad det är för fel, men den här världen har blivit upp och ner.

Ännu en klyschig grej som gör mig fett lack och det är alla gamla "ragg" som  helt plötsligt hör av sig med randomsms mitt i natten.
Hade inte ni flickvänner eller?
Palla, ärligt.

Just nu är jag trött och så nära på ett sammanbrott men jag försöker låta bli det och sover istället.
Är uppriktigt ledsen just nu tack vare alla som beter sig så jävla onödigt.
Jag orkar inte.

Jag vill verkligen försvinna bort nånstans.
Ska bli skönt att vara borta i Kroatien en månad, även fast jag bävar inför det.



I'm not a fucking role model I know this
I'm a 19 year old fucking emotional coaster with pipe dreams
These mothafuckas think I'm 'sposed to live up to something? Shit
I'm still jacking off and proceeding my life careless

Finner det grymt komiskt att vädret matchar nattens utspel.

Nu jävlar är det dags att vara beyond omogen och spy ut galla över internet så hela offentligheten kan se.
Nu har ni varit så jävla duktiga era små vider så här kommer det här årets, kanske mest urfuckade inlägg.
Detta beror enbart på att Elin inte svarar i telefon så nu ska jag ta ut min ilska här, i min blogg och prata med mig själv.

Så, nu då lilla tammis, vad fan har hänt?
Jo.
Kommer ni ihåg att jag skrev ett inlägg om hur hela jävla världen är sne idag?
Jo uppenbarligen fortsätter det.
Tydligen så kommer idioter nog aldrig att sluta ramla in i ens liv.
Man kan gardera sig bäst man vill, men man kommer dessvärre inte undan.

Jag har, fram till ikväll, aldrig i mitt liv träffat en så envis, omogen idiot som jag har nu.
Jag behöver inte nämna nåt om vad, vem, hur, när eller varför för det är totalt ointressant.

Men alltså, det här med att argumentera och att ge sig in i en diskussion om saker och ting...
Jag tycker alltid det är svinroligt till en början.
Jag kan börja argumentera om någonting, jag kan dra saker och parareller huuuur långt som helst för att
testa folks gränser och för att se reaktionerna.
99 jävla procent av tiden gör jag det just for teh lolz - för att det är roligt alltså.
Det är sällan jag går in i en diskussion och ger allt jag har, och NÄR detta väl ändå sker så är det någonting som faktiskt ligger mig varmt om hjärtat, typ som klassklyftor, fattigdom och invandringspolitik.

Såna grejer kan jag lägga ner tid, ork och energi på, resten är för mig banala skitsaker som inte har något värde förutom i humorgrad.

Något sådant försökte jag mig på ikväll, uppenbarligen med helt åt helvete fel person.
Jag tänkte skoja till det, som jag alltid gör, men det eskalerade i en gravallvarlig "diskussion" där det hela slutade med att jag fick höra att jag är dum i huvudet, efterbliven, inte har några argument o.s.v.
Jag kan ta jävligt mycket, och jag satt faktiskt och skrattade hela "diskussionen" igenom för att det var så pass oseriöst, men också för att den här människan vägrar acceptera att andra också har åsikter, utan alla måste nämligen tycka likadant som h*n.

"När man sitter och garvar sådär så har man uppenbarligen inget vettigt att komma med."
Nej antagligen inte, för vad ska jag svara på cp-störda argument där hälften består av glåpord, och den andra hälften av motsägelsefulla, hycklande argument?
Vad fan kan man göra annat än att sucka och skratta?

Helvete i mig vad jag blev arg.
Mår illa just nu, så jävla lack är jag.
Den här personen kommer antagligen inte läsa min blogg, vilket bara är positivt och den här personen är bra mycket äldre än mig, och ja, jag har alltid sagt att ålder bara är en jävla siffra, men när det kommer till beteende så kan man väl i alla fall ha någon slags standard.
Det funkar inte med den här sandlådementaliteten där man blir så lack att man kallar någon för dum i huvudet för att man inte klarar av att höra en annan åsikt.

Det här är tamigfan andra gången jag blir så jävla nedvärderad av samma människa för att jag tycker till om något som h*n inte håller med om.
Men jag fruktar inget.
Personen föll jävligt mycket i mina ögon nu ändå så det spelar fan ingen roll längre.



Lita alltid på ditt första intryck, för det är allt du har.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen:
Om du tror att du hade rätt om personen vid första intrycket så har du antagligen rätt nu, långt senare, också.
En människa avslöjar sig så jävla väl på så många sätt, och med handen på hjärtat (som förövrigt sitter på rätt ställe också) så kan jag läsa folk så fantastiskt bra, det är så sjukt enkelt.
Jag kan avgöra hurdan en person är efter att ha spenderat en minut med den.
Tro mig.
Jag hade en första uppfattning om den här personen första gången jag träffade h*n och den visade sig stämma.
Se på fan.

Jag kan skämta om mycket, mina gränser är nästintill oändliga, jag kan numera (tack gode GUD) diskutera något med en person utan att försöka tvinga på honom/henne mina åsikter, utan att bli arg och jag har sådan sjuk självdistans, men är det någonting jag absolut vägrar att göra så är det att sitta och lyssna på någon som patroniserar en bara för att man tycker på ett visst sätt.



Tyvärr så är jag en människa av förlåtande natur.
Även fast jag helst utav allt skulle vilja slå det här vidundret sönder och samman så kommer jag så småningom återgå till det normala igen.
Dock med långt ifrån samma respekt.
Det kommer inte vara samma relation, det kommer inte vara samma synsätt och jag kommer absolut aldrig mer ta den här människan seriöst, någonsin igen.

Nu skulle jag kunna fortsätta i evigheter också om hur det inte lönar sig att vara snäll mot folk.
Att jag ska återgå till mitt bittra, negativa hatande jag och bara be alla dra, men jag klarar inte ens av en sådan simpel sak längre.
Just i detta nu så vill jag bara försvinna från jordens yta för en stund.
Vad som helst för att slippa undan idioter, krav och måsten.


Jag är ledsen. Jag försökte länge att hitta något gott i dig, men nu står det klart för mig att alla positiva saker du någonsin gjorde för mig, enbart var för din egen skull.
Tråkigt, men sant. 
Nu är det hög tid för mig att distansiera mig från kommande mongon och sluta öppna upp mig för dessa.
Fyfan. Pajas.

Så jävla trött på människor fortfarande, funderar helt ärligt på att tappa bort mig i skogen & stanna där.
Vad är det för fel på folk?
Vaknade alla på fel sida idag eller vaddå?

Är dessutom så äckligt stressad.

Höll på att tabba mig REJÄLT igårkväll alltså.
Pinsamt det hade varit om inte teknikens felande länk hade räddat mig.
Tack så mycket för att det väljer att inte funka ibland.
Jag hoppas det inte funkade iaf.
Det kanske kom iväg ändå?
Nae det kan fan inte vara möjligt.
Herregud nu blev det jobbigt hahaha fan i mig.
Hoppas på det bästa. Det ska INTE ha funkat i vilket fall.

Den här veckan har jag fullt upp. Både i skolan, utanför skolan och på jobbet.
Ska bli intressant att se hur jag ska få tiden att räcka till.
Kommer vara jävligt off så ni vet det kompisar.

Hade förövrigt sjukt kul igår.
Har dock ont på så många ställen på kroppen idag.
Jag har inte en aning om varför.
Jag och Elin somnade förövrigt på bussen, vaknade i sista stund.
Det var en jädra tur det.

Nu ska jag glo på nån film tänkte ja.
Hade varit trevligt med en promenad nu med tanke på att det är chill väder ute, men så tråkigt ensam.

Puss.

När man kommer hem från frisören och vill tjuta.
Alltså jag fattar inte grejen.
Väl hos frisören när man är klar så ser allting skiiiitbra ut & blabla.
Sen kommer man hem och undrar vad fan som hände på vägen?

Känner mig så hiskeligt ful och grymt oattraktiv men nu är det ju som det är.
Det är inte längden i sig egentligen, ja det blev kort men det var välbehövligt.
Det är själva frisyren, typ luggen.
Vart sjukt kort och sjukt ful och sjukt cp och det ser ut som en typisk lesbofrilla.
Alltså ae, fan.
Jag ska tvätta det sen så då kanske det blir bättre.

Ser fram emot att se utväxten iaf, då vet man ju att skiten har växt.
Hatar att klippa mig alltså, blir alltid besviken.
VÄX HÅR, VÄX.
Nästan så man kör ricinolja-mirakelmetoden, men inte värt det för håret blir så torrt och vidrigt då.

 

Fy.

Tja, min blogg är rolig.
Precis som mitt liv.
Åka tåg är kul, precis som livet, också.

Ikväll är det fest, igen.
Ovanligt.
Jag har klippt mig.
Ovanligt.
Vart bra, men jävligt kort.
Ovanligt.
Ser ut som en flata.
Ovanligt.

Har möblerat om mitt rum, helt ok.
Dock är det massa hål i väggen nu efter IKEAs LACK-hylla. Döda mig.
Dugligt i vilket fall ändå.
Ska göra fotovägg där eller nåt annat gay som tjejer har.
Kanske hänga upp mina halsband?

Är fett sur.
Ovanligt.
Men blir så trött på folk i ärlighetens namn.
Synd bara man inte kunde göra som på facebook fast på riktigt.
"Ta bort vän" och bara sådär försvinner allt allt allt.
Man slipper se människan och därmed slipper man äckliga känslor som följer med på köpet.
Ah men nae.
Lobotomi går ju, men det är kanske lite väl.

Nu ska jag äta.
Sen göra mig iordning & duscha.
Blir väl klar om tre timmar, för ja ska göra massa larviga tjejgrejer blabla yadayada.

Hej då.

Jag har så sjukligt ont i njurarna alltså. Tror det är njurarna iaf.
Sitter i ryggen/sidorna typ och går inte att massera bort.

i'm going off

don't try stopping me

i'm going off

don't try saving

no flares

no vest

no fear

waves are washing me

 

i'm about to drive in the ocean

imma try to swim from something

bigger than me

kick off my shoes

and swim good

and swim good

take off this suit

and swim good

and swim good

good

 

Försöker komma över, men det är så många saker att komma över så det går ju inte :)))

Dagens dilemma/fundering:
Är det värre när ens ex raggar på/är tillsammans med någon som är fulare eller snyggare än en själv? Vilket är värst?
Det är som om man skulle bli lämnad: är det värre att bli lämnad för en man eller en kvinna? (Om ens egen partner då är man så att säga.)
Påstår ingenting nu, bara saker jag har undrat över tidigare också.

Förövrigt så är jag dum i plytet som vanligt och bara velar hela tiden.
Just nu, just i detta nu vill jag bara dra från Linköping och lämna allt och varenda jävel bakom mig.
Bara vara ensam någonstans vid något hav i något varmt land.
Lämna allt vad internet och kommunikation heter.
Bli saknad.

Jag vet inte riktigt, ibland känner man sig tagen för given, ni förstår vad jag menar?
Vissa människor borde bli utsatta för en liten dos förlust så de kan uppskatta en på riktigt nästa gång man dyker upp.


Ae, fuck det här, jag ska jobba nu.
Autopilot ja, riktigt lyckat verkligen.
Not.

Önskar att den första gången också hade varit den sista.